Då de sefardiska judarna år 1492 fördrevs från sitt Sefarad, Spanien, hade de varit bofasta där sedan förkristen tid. De togs väl emot i det ottomanska riket där många av dem bosatte sig, men de rotade sig också bl.a. i Nordafrika, Amerika och västra Europa. Under den guldålder judarna upplevt under Umayyaddynastin i Al-Andalus – det muslimska Spanien - hade de berikat och förfinat sitt poetiska och musikaliska uttryck med nya influenser från den blandning av arabisk, kristen och judisk kultur som frodades då. De sefardiska judarna tog med sig sin sångskatt ut i exilen, och de världsliga visorna, sjungna på deras språk ladino (med ursprung i tidig spanska), förvaltades av kvinnorna trots att religiöst renläriga män förbjöd dem. Tack vare den olydnaden har vi en obruten sefardisk sångtradition att ta vara på! Vi gör det på vårt sätt, liksom våra föregångerskor – många nya element har ju under århundradernas gång smugit sig in i texter och tongångar. Och så här låter det i dag…
Vårt julprogram Rosen och stjärnan
Då Här presenterar vi stämningsfull julmusik och Mariasånger ur bl.a. nordisk, spansk och syriansk tradition. Denna stora musikskatt är en oändligt rik källa att ösa ur.
|
|
Los caminos de Sirkedji
Kwando vejo ijo ermozo
Yedí kulé
Alta es la luna
|